Uddevallavarvets historia

Gustaf B Thordén föddes i Uddevalla 1894. Efter att ha arbetat vid bl.a. Broströms Linjeagentur i Stockholm flyttade han 1920 till Helsingfors. Där gav han sig på allvar in i sjöfarten, och blev 1922 delägare i sitt första fartyg. 1924 medverkade han till grundadet av rederi och skeppsmäkleri AB Suomi. 1926 delades bolaget, och Thordén övertog rederirörelsen, därmed var grunden lagd för Thordénrederierna.
Vid krigsutbrottet fanns 16 fartyg i Thordéns finskflaggade flotta. När det såg ut som om Sovjetunionen skulle få kontrollen över Finland valde Thordén att lämna landet för att åter bosätta sig i Uddevalla.

Han försökte på olika vis få med sig rederiets fartyg till Sverige, men lyckades bara få två fartyg registrerade i svenskt register, samt
M/S Matilda Thordén som tidigare tagits i beslag av USA.
Under efterkrigstiden byggde Thordén upp sin rederirörelse i Sverige parallellt med sin finska rederirörelse.

Under andra världskriget byggde USA snabbt ut sin varvskapacitet för att klara det växande inhemska behovet. Efter kriget ville man bli av med en del av denna varvskapacitet. Gustaf Thordén köpte ett Kaiservarv i Providence, RI, lät montera ner det och transporterade utrustningen till Uddevalla. Gustaf Thordén sa följande:
“Kunde amerikanarna bygga Libertyfartygen med kvinnlig arbetskraft så skall jag kunna bygga båtar i Uddevalla med bohuslänska och finska bondpojkar." Första fartyget levererades redan ett år senare, 1947.

Uddevallavarvet kom sedan att rekordsnabbt växa till Bohusläns största arbetsplats. 1958 byggdes anläggningen ut med Sörviksvarvet där en serieproduktion av supertankrar inleddes.
Trots god orderingång kom varvet på obestånd redan 1958 och längre fram blev det de ekonomiska problemen med varvet som fick Thordéns rederirörelse att gå omkull, och två år senare gick hans finska rederi i konkurs.

1963 omkom Thordén vid en seglingsolycka i Göteborgs skärgård. Vid denna tidpunkt bestod flottan av 11 fartyg varav 6 mindre kust- och bogserfartyg. Av de återstående 5 lastfartygen, som var insatta i nordamerikatrafiken, var tre föråldrade 40-talsfartyg som nu såldes.

De mindre fartygen drevs vidare av Gustav Thordéns änka Clary ytterligare några år men 1970 såldes även det sista av dessa fartyg.
Epoken Thordéns var med detta ett avslutat kapitel i svensk sjöfart.

1963 övertog svenska staten tillsammans med Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB varvet. Eriksberg sålde emellertid sin andel till staten 1971.

I samband med varvskrisen fördes Uddevallavarvet över 1977 till det då nybildade Svenska Varv. Ett år senare, 1978, leverarades T/T Nanny på 499.000 DW, det största fartyg som någonsin byggts i Sverige.

I samband med att statens produktionsstöd till varvsindustrin upphörde 1985 lades all produktion vid Uddevallavet ned. 1986 levererades det sista fartyget.

Hade arbetarna på sin sida
Nedanstående information är hämtad på Webbsidan:
http://www.foretagsamheten.se

Thordéns expansionsiver gjorde honom populär i regionen, men orsakade återkommande ekonomiska problem för varvet.
Under omdiskuterade former tvingades han 1958 lämna ledning och ägande i företaget.
När han 1959 inte blev inbjuden till en sjösättning vägrade varvsarbetarna delta i ceremonin.
Tusen arbetare tågade i stället upp till Thordéns villa för att visa sin uppskattning för varvets grundare.
Thordén saknade kompetens att leda ett storföretag.
Men när det gäller ekonomiskt vansinne, skulle han få en överman i staten, som 1971 blev helägare till Uddevallavarvet.
Kort före valet 1973 beslutades om en jätteutbyggnad av varvet som bland annat innebar att både E6:an och järnvägen måste flyttas och farleden fördjupas.
Den stora utbyggnaden kom att utnyttjas en enda gång, nämligen då världens största oljetanker Nanny byggdes.
Den hade kostat över en miljard kronor (inklusive varvsinvesteringarna) och var vid leveransen 1978 värd sin vikt i skrot.


Upplagda oljetankers i Byfjorden under olje och varvskrisen
M/T Gunilla Billner, T/T Fujisan, T/T Atland och T/T Lappland









Okänd